lundaliving

Tänkte att det nog skulle gå bra idag. Sitta i kassan, ta betalt, le. Men när två män väntade på deras tur passade de på att skoja och göra sig roliga, på min bekostnad. Medans jag expiderar kunden framför dem står de och spekulerar vart de där kyssarna kommer från, "är de från henne tror du?". De skrattar, gör pussljud och jag vill bara sjunka genom golvet. Nästa pass vägrar jag det där bandet.

Imorse var både jag och min pojkvän näst intill okontaktbara vid nio-tiden. Hade vaknat vid sju pigg som en lärka, men tänkte "oj så skönt det är att vara vaken och pigg såhär tidigt, jag behöver inte ens gå upp förrän om en timme! Mmm här ligger jag kvar" och somnar såklart som en stock. Larmet ringde kvart i åtta men vi kom inte upp förrän tjugo över nio. Varför lär mig sig aldrig att man ska gå upp när man vaknar utvilad?
Hur som helst, någonstans mellan 9.55-10.25 skulle det komma folk från huslejenaevnen och titta på vår etta. Vi har skrivit till dom då vi tycker att vår hyra är för hög i förhållande till lägenhetens storlek. Det kom sex personer! Blev rätt trångt. Plus att alla gick in med skor. SÅ GÖR MAN INTE. Nu är det bara att hoppas på att de går genom vår sak snabbt som attan och att hyran sänks!

Om en timme ska jag åka till jobbet. Bara fyra och en halv timme men det räcker för mig idag. Ska sitta i kassan och le tills det gör ont och säga "god rejse!" till kunderna. Så mycket bättre än att dela ut broschyrer. Gjorde det i måndags och efter det bokade jag av alla de passen från mitt schema. Vi går runt med broschyrer för alla hjärtans dag med exempel på presenter. På framsidan av broschyren är det en stor pussmun och med stora bokstäver står det "GET MORE KISSES". Det är ju som upplagt för kommentarer från gubbar. En man (läs slempropp) sa "Är det dig man får kyssar av?" Jag försökte vara professionell och sa "Nej men kanske din fru eller flickvän om du köper någor fint till henne" (eftersom allt går ut på köp mer, mer, mer). Svaret från äcklet blev "Men det är ju inte lika roligt som med dig". Det låter kanske inte så hemskt, men gubben var alltså närmare 70. Dör av kväljningar. Vore man i en bar kunde man ju bara sparka honom mellan benen och gå, men jag tror det skulle vara jag som blev sparkad om jag gjorde det på jobbet. Speciellt med övervakningskameror överallt.
Så inga mer broschyrer för min del. Är trött på att bli kränkt på jobbet. Det var ju inte bättre när jag jobbade som promoter för Anthon Berg. Speciellt på Oslo-båten när klockan närmade sig stängning. Ska bara jobba med sådant jag blir accepterad och uppskattad för. Där ingen kan säga att de tänder på mig.

Så var jag plötsligt student vid Lunds Universitet. Känns märkligt, fantastiskt, spännande, naturligt och rätt. Hade första lektionen i fredags som började klockan 9.00 (eller kvart över p.g.a den akademiska kvarten som jag inte visste fanns på riktigt). Men nervös och planerad som jag är tog jag tåget från Köpenhamn klockan 07.04, men hade såklart vaknat klockan 5 rädd för att försova mig. Jag hade aldrig varit till LU förut och visste absolut inte var språk- och litteraturcentrum låg, trots att jag tittat på kartan minst fem gånger (men jag sprang också vilse på snitslad bana i lågstadiet så jag förväntar mig inte så mycket). Det tod bara tio minuter att gå dit och jag frågade endast två personer om vägbeskrivning! Men väl inne var receptionen stängs och klockan var bara 08.15. Nästan pinsamt tidigt... Kände mig inte alls sådär universitetscool, utan mest hej-det-är-min-första-dag-och-jag-vet-inte-vart-jag-ska-gå...

Men jag hittade rätt och undervsningen var intressant och jag tror det här är helt rätt för mig! Kursen är en grundkurs i lingvistik på 30 högskolepoäng och är färdig i början av juni. Så nu ska jag pendla till Lund några dagar i veckan, köpa snabbmakaroner, gå på systemet (för att köpa Varm & Kall), fika på sprängfyllda student-caféer och bli medlem i en nation! Ser fram emot allt. MEN, fy vad dyra alla böcker är. Har redan spenderat över 700 kr och det var till två böcker och ett kompendium, som inte ens är en fjärdedel av allt jag ska köpa. Det är ungefär hälften av det jag ska köpa till delkursen vi läser nu. PÖH.

Nu ska jag börja göra mig klar för att gå till jobbet. Ska dela ut broschyrer i fem timmar på Kastrup. Hoppas jag slipper kommentarer från sliskiga småfulla gubbstruttar idag.

Det blev tyvärr inte så mycket gjort för mig idag. Läste lite i boken "Ett öga rött" och somnade en stund. Har åtminstonde tagit tag i värsta berget med disk och fixat lite mat. Eller jag kokade potatis, sköljde lite sallad och värmde världens godaste köttfärsbiffar som mamma gjort. Fick med största och tyngsta väskan med mat hem. Tack mamma, nu kan jag sova gott.

Det känns lite som om det är imorgon livet börjar igen, efter ledighet och magsjuka. Ska jobba på flygplasten från 14-22.30 och sen blir det nog filmkväll hemma hos Daniels bror. Han har tv OCH soffa, värsta lyxen. Annars ska jag ringa till Lunds Universitet för jag har hittat några kurser där som fortfarande har platser kvar. Hur intressant låter inte "svensk modern interiör- och möbelhistoria" till exempel?
Imorgon ska jag och Daniel in till hans jobb där ska jag "provfilma" för en showreel. Eller strunta i kaninöronen, jag ska fasenimig provfilma på riktigt. Kommer bli värsta röd... Men det ska bli kul! Lägger kanske upp resultatet en dag.

Ska återgå till mitt, som ikväll är att läsa serier och lyssna på Elton John.

Året kunde ju faktiskt ha börjat bättre. Nog för att det firades in hemma i Värmland, men efter bara några dagar i Köpenhamn åkte jag på maginfluensa. Spydde som en gris hela måndag natt och det är först idag som jag börjar känna mig mänsklig igen. Helt sjukt vad magsjuka gör med en. Mitt ansikte var vitt och magen sköt inåt. Min pojkvän kände knappt igen mig när jag kom ut från toaletten femte gången...

Idag ska jag försöka fixa lite saker som jag borde gjort för länge sen. Gå till glasmästaren till exempel. Trots att stället ligger typ 50 meter härifrån har jag inte fått tummen ur. Optikern som ligger utterligare 100 meter bort har jag heller inte varit till. Storstadsproblem?
Men då har jag faktiskt ett motargument till mig själv. Landsbyproblem. Hur lyxigt är det egentlgen inte på landet? När jag och min pojkvän var hemma under jul och nyår levde vi så lätt. Nog för att mamma och pappa serverade allt på sliverfat, men jag menar allt det andra. Behöver man tvätta, är det bara att gå in i tvättstugan, slänga in en tvätt och sen hänga upp den. Utan att behöva varken kliva över eller under tvättstället. Behöver man köpa mjölk är det bara att sätta sig i den garage-uppvärmda bilen och åka till centrum. Ska man på träning behöver man inte tänka på att packa lätt eller klä sig varmt för att man ska cykla, den garage-uppvärmda bilen står och väntar.
Så kommer man tillbaka till verkligheten. Tvätt-tid måste bokas och planeras, för det tar en helsikes tid och kraft att tvätta nere i källaren när man bor på femte våningen utan hiss. Speciellt på vintern. Det gäller att ta sig i kragen för den där mjölklitern, knyta på sig skorna och traska bort till butiken (nog för att vi har en på hörnet men det är så attans dyrt där). Cykeln hänger med i ur och skur, kånken-ryggsäcken likaså. Men livet som sambo på 30 kvadrat i Köpenhamn har sin charm, det finns det inga tvivel om. Inte så charmigt när den ene får magsjuka kanske...