när gruset sprätter bakom mig
Behöver jag säga att jag hade tenta igår?
Det känns som om någon blåst ny luft i mina lungor. Öl innan lunchtid igår och en lättnad. Inte för att jag vet att det gick bra, utan mest för att jag är stolt. Stolt över att jag inte var ett nervvrak som jag brukar. Stolt över att jag klarade den förra tentan och för att jag orkar mer. Det var länge sedan jag pluggade hårt och sattes på prov. Gymnasiet känns avlägset och som ett annat liv. Karlstad och lägenheten där. Nu är det universitet och jag älskar det. Øresundståget till Lund och alla kaffekoppar och böcker. Alla irriterande akademiker, modeoffer och sura receptionister. Biblioteket man smyger in kaffe till. Och läraren som påminner så mycket om Anita.
Folk frågar alltid varför jag läser lingvistik och vad jag ska ha det till. Det känns skönt att kunna svara ”för att det är kul”. Inte vet jag varför jag ska veta att [ p ] är en bilabial, tonlös, aspirerad, fortis, pulmonisk, eggresiv klusil. Men det är kunskap om språket och det är ju i slutändan det jag vill arbeta med. Nu gäller det bara att hitta en kurs jag vill läsa till hösten och sedan ta fortsättningskursen i lingvistik nästa år. Är litteraturvetenskap lika pretentiöst som jag tror?
Nu bär det av på födelsedagskalas. På med rosetten, mascaran och regnkläderna!